Visste du att Strandis ännu på 1970-talet var ett vitt litet egnahemshus? På gården fanns bara en liten kiosk, Elin’s, med godis, limonad och cigaretter. Kiosken drevs av Elin och Åke Snellman som bodde i huset på tomten. Ägarinnan var känd i trakten för sin bestämdhet – hon ransonerade gärna cigaretter och hade stenhård koll på barens pajazzomaskin.

Så här såg det ut på 1970-talet, kiosken fanns där rökeriet nu finns.

Så här såg det ut på 1970-talet, kiosken fanns där rökeriet nu finns.

Larsmobon Peter Snellman hängde ofta vid kiosken när han var ung. Han bodde på cykelavstånd och baren i Bergholm var för långt borta. Kiosken var öppen om sommaren och där såldes snask, cigaretter och limonad.

- På den tiden fanns ju bara kiosken där på gården. Den hade blivit flyttad dit från sin tidigare plats mitt emot skolan.

- Där rökeriet står idag fanns en stor järngryta och fyra bänkar som man kunde sitta på. Åke höll alltid ved där, så när vi kom dit sent på nätterna, så lade vi på en eld och satt där och pratade. Vi var kanske ett tjugotal ungdomar som höll till där.

- På vintrarna när kiosken var stängd fanns det bara en liten handel i huset. Det var som en lite större klädskrubb där man gick in och köpte godis eller något.

Cigaretter styckevis

I kiosken sålde Elin godis, cigaretter och annat smått och gott. Cigaretter sålde hon helst styckevis, och om någon ville köpa en limpa så gick det inte.

- Ett cigarettpaket kostade runt 5 mk på den tiden. Hon tog 50 penni stycke för cigaretterna. Med tjugo cigaretter i en ask så fick hon dubbla priset för en ask, berättar Peter Snellman.

- Tobakslimpa fick man inte köpa. Folk hade lite roligt åt det, det var som om hon var rädd för att omsättningen skulle stiga.

Elin flyttar ingången till baksidan

- Jag kommer ihåg en bra episod, berättar Peter Snellman.

- Dörren där Elin gick in i kiosken fanns bredvid försäljningsluckan. Det fanns ingen bakdörr. En gång på sommaren vred några äldre killar om nyckeln i dörren så att hon inte slapp ut. Vi gick alla och gömde oss och hon kom ut genom fönstret på framsidan, antar jag. Följande dag kom hon till oss, min var pappa snickare, och bad honom flytta dörren till baksidan.

“Duntning förbjudet!

Baren byggdes i anslutning till huset år 1974.

Baren byggdes år 1974. På trappan sitter Åke Snellman med .

Baren byggdes år 1974. På trappan sitter Åke Snellman t.v. med John Åkerlund (icke-bekräftat) .

Baren byggs.

Baren byggs.

Den var likaså öppen bara på sommaren, och kall på vintrarna.

- Elin och Åke hade en grill där de tillverkade hamburgare och sådant. Det var ett ståhej alltid när man kom dit, eftersom det tog en stund för järnet att bli varmt.

Pajazzon i baren ackompanjerades av en skylt som många kommer ihåg ännu idag.

- Elin var en speciell figur. Hon hängde upp en lapp i baren vid pajazzon där det stod “Duntning förbjudet”. Man trodde ju att om man slog i glaset när man spelade sina slantar, så hade man bättre chanser att vinna!

Så här såg det ut på Strandis på 1970-talet.

Så här såg det ut på Strandis på 1970-talet.

Har du minnen från Strandis eller Elin’s kiosk på 1970-talet eller tidigare? Berätta gärna!

Tagged with:
 

Comments are closed.