Vinternotdragning – en fiskemetod med anor från 1500-talet – var vanligt i Larsmo ännu på 1950-talet. I mitten av 1980-talet gjorde lokala yrkesfiskare ett första försöka att uppliva metoden, och höll på i nästan femton år. Nu vill yngre entusiaster lära sig metoden så att kunskapen inte går förlorad.

De här abborrarna är pimpelfiskade av Team Nöjtar. © Andreas Käld

Lördagen den 24 mars 2012 blir det vinternotdragning på Gloskärsfjärden – för första gången på femton år. En av dem som vill lära sig konsten av äldre fiskare är Anders Byggmästar.

- Vi kom plötsligt på för några år sedan att den äldre generation som kan metoden snart kanske inte finns mera, och att kunskapen då går förlorad.

- Det blev aldrig av då på grund av tidsbrist, så när Anders Högberg ringde och undrade hur vi förhåller oss till att prova det i år, så var det inte så svårt att bestämma sig.

Nu är datumet spikat till lördagen 24 mars och utrustningen finns – det enda som behövs är ett lag på 12-15 personer – och tillräckligt tjocka isar, så klart.

- Vi hoppas ju på isar, men i år har vi inte haft någon kärnis, så vi får se vad det blir. Jag är lite tveksam själv – men om inte det lyckas i år så gör vi det nästa år.

500 år gammal fiskemetod

Vinternotdragning är en över 500 år gammal fiskemetod. I boken Larsmo från istid till nutid utgiven av Larsmo hembygdsförening berättas så här:

“År 1558 fiskades i Gloskärsfjärden med 20 notar och en vatanot sköttes i medeltal av fem män. Under samma århundrade (1500-talet) drog man not även vintertid och då krävdes ett större arbetslag eftersom metoden var arbetsdryg.”

Vinternotdragning var vanligt i Larsmo ända fram till 1950-talet. En av dem som fortfarande kan metoden är före detta yrkesfiskaren Erik Braskén.

- Först går man ut från stranden cirka 150 meter och gör ett hål på fyra gånger fyra meter där man sätter ner noten. Sen går man ut hundra meter till var sida, och drar ut noten. Efter det börjar man dra den mot stranden via hål som finns på ungefär femton meters avstånd från varandra.

Som redskap används en stång på 15-20 meter. Det ska finnas 9 stänger, och ungefär 11 hål till var sida, berättar Erik. Tekniken handlar om att använda klykan i stången så att noten förs framåt, cirka 30 cm i taget, genom att vippa.

- Mot slutet ska hålen vara närmare varandra, ungefär på 50 meters avstånd i bredd. Och till slut går man ihop till ett sista större hål på åtta gånger fyra meter som kallas brunn, och där man tar upp noten. Det kan ta mellan 2,5 -3 timmar.

- Förut började man dra not på hösten så fort isen var omkring 10-15 cm och höll. I ett lag fanns åtta man och två hästar. Noten drogs för hand och hästarna behövdes för att transportera all utrustning.

Första försöket på 1980-talet

- Under kriget och fram till 1950-talet fanns tre olika lag som gick och drog och som livnärde sig på det. Efter kriget drog man som mest, och jag fick nog vara med då men jag var så liten att jag inte ännu dög till att hålla i, jag fick hjälpa och dra. Men jag lärde mig så mycket att jag visste hur det gick till, berättar Erik Braskén.

Erik fick yrket av sin far, som också var yrkesfiskare.

- Det började när min pappa kom tillbaka från Amerika, och hade förtjänat tillräckligt med pengar så att han kunde skaffa åt sig en fiskebragd. Jag fortsatte tillsammans med honom, och där har jag fått all min kunskap. Vi bodde med pappa på Mässkär fiskarstuga hela sommaren från vår till sen höst, medan mamma och min äldre bror bodde på Helsingön.

På 1980-talet bestämde sig Erik tillsammans med några andra fiskare att återuppliva vinternotdragningen i Larsmo. De höll på till slutet av 1990-talet.

- Vi drog och sålde så mycket fisk att vi fick tillbaka de pengar som vi investerade i utrustningen. Senare fiskade vi bara för samvarons och nöjets skull.

- Det kom alltid med olika människor för att dra också sådana som inte hade del i laget kom gärna och hjälpte till. Bland annat fick vi hjälp av en trupp vietnameser som bodde i Larsmo då, de var ivriga och grymt intresserade.

Allt är hemåt

Anders Byggmästar hoppas på abborrar.

Byggmästar hoppas på abborrar. © Andreas Käld

Lördagen den 24 mars är det dags för ett andra återupplivningsförsök.

- Vi hoppas att vi får en bra början, att vi har tur med vädret och får tillräckligt många människor att ställa upp. Då kanske det kan bli en tradition att genomföra ett notdrag per vinter. Det behöver inte vara så arbetsdrygt om vi sköter håltagningen kvällen innan, berättar Anders Byggmästar.

- Vi samlar ihop laget av fiskeintresserade vänner – det blir säkert binäringsfiskare, yrkesfiskare och andra.

Anders har varit med och dragit not några gånger.

- Det var en gång på vintern för länge sedan i Södra Finland när jag gick i skolan. Då drog vi med hjälpmedel, vi hade en snöskoter och det var inte lika ädelt som förr i världen. Jag har också varit med och dragit sommartid i en sjö, så det är inte helt obekant för mig.

- Jag brukar beskriva noten som en stor trål som dras av två båtar – enda skillnaden är att det sker under isen och det är människor som drar.

- Det som inte är helt uppenbart är hur man egentligen ska göra ett notdrag och var det lönar sig att göra. Kunskapen om bottenformationen är viktig, det blir omöjligt att dra noten om den gräver i bottnen. I Larsmo har vi mycket dybotten, och risken är att noten blir för tung.

Kutul och kutulskuttare

Vad hoppas ni få som fångst?

- Allt är symboliskt och allt är hemåt. Vi utgår från att vi får blankfisk, alltså mört, braxen och dylika. Vi får säkert lite abborre, och kanske någon bonusgädda. Och så hoppas vi på kutul!

- Kutul (red anm: uttalas ‘kotol’ med betoning på första stavelse) är en lokal benämning för siklöja. Larsmobor kallades också förut för kutulskuttare. Jag har hört att det kommer från att man transporterade fisken i skottkäror för att säljas på torget, berättar Anders Byggmästar.

 

Comments are closed.